Pojken i randig pyjamas
En tidlös berättelse om förlorad oskuld och funnen vänskap
Hur inleds filmen? Hur avslutas den? Tänk bilder. Filmen börjar med att Bruno och hans kompisar springer runt och leker flygplan. De har armarna rätt ut i luften och vaggar fram och tillbaka med kroppen samtidigt som de springer i full fart. Inledningen är mjuk och fridfull, något som gör filmen ännu värre. Att bygga upp den successivt gör upplevelsen ännu verkligare och som tittare berördes jag verkligen av uppbyggnaden av historien.
Filmen slutar med att man ser en massa pyjamasar som hänger på krokar, detta är en lång och plågsam scen. Filmen lämnar som något sorts tomrum efter sig, och när eftertexterna rullar igång sitter man med en stor klump i halsen. Det var inget lyckligt slut, och det är just det som gör filmen så otroligt bra. De där ”...och så levde de lyckliga i alla sina dagar”-filmerna är vi trötta på nu, verkligheten är inte alltid så enkel.
Hur skildras de olika personerna i filmen? Bruno, Gretel, pappa, mamma, farmor, Maria, Pavel, Löjtnant Kotler, Herr Lizt. Jag tycker att de har fått fram varje persons personlighet och egenskaper i filmen riktigt bra. Det stämmer bra in på min bild av dem utifrån vad jag har fått höra från boken. Dock tycker jag inte att Bruno och Gretel inte skildras lika bra i filmen som i boken, och detta är naturligtvis en besvikelse, Bruno är trots allt huvudpersonen. Bruno är naiv och nästan helt ovetande i boken, men i filmen får han reda på mycket mer. Han är fortfarande naiv men denna egenskap framgår inte alls lika tydligt i filmen. Bruno var för mig en energisk liten pojke, men i filmen känns han inte alls lika aktiv. Han känns inte passiv heller, men den där energin som jag tänkte mig att han hade i boken finns inte i filmen.
Pappan var precis så som jag tänkte mig honom. Han var bestämd och sträng och tydlig med vad han ville. Hans jobb var mycket viktigt för honom, trots att han ibland funderade på hur det påverkade familjesituationen.
Mamman fick man se mycket mer av i filmen, något som bara gjorde det lättare tycker jag. I boken kändes hon lite suddig och jag fick inte någon klar bild av henne. Nu när jag har sett filmen känns hon mer verklig. Hon var tydlig och rak med vad hon tyckte. Det var inte bra för barnen att bo på ett sådant ställe och det klargjorde hon för pappan. Hon verkade vara en modig kvinna som inte var rädd för att säga vad hon tyckte, åtminstone inte till pappan. Annars var hon ganska tillbakadragen, dels för att hon verkligen vantrivdes och dels för att det inte var bra att yttra sig för mycket om sina politiska åsikter, speciellt då hon inte alls gillade vad som pågick.
Farmor syntes inte mycket i filmen, och där måste jag säga att hon var mycket viktigare i boken. Där fick vi höra om hennes personlighet och intressen, något som nästan inte alls framgick i filmen. Farmor var en väldigt viktig person och hon kunde ha varit med mer i filmen. Hade jag inte läst boken innan så hade jag inte förstått så mycket om farmor, och det hade gjort historien mer osammanhängande. Den enda jag tydligt fick veta av farmor i filmen var att hon var emot pappans arbete och hon tyckte att det var mycket dåligt. Detta är ju hennes viktigaste åsikt, även i boken, men det hade inte skadat att förtydliga detta ännu mer i filmen.
Maria verkade mycket snällare i boken än i filmen och hennes och Brunos relation till varandra framgick inte lika tydligt i filmen. Dock tycker jag att hennes personlighet speglades bra i filmen - hon var tillbakadragen, hemlighetsfull och verkade allmänt rädd.
Pavel var för mig likadan i filmen som i boken. Han kändes skör och sårbar. Han kändes som en rättvis person, någon som var mån om att alla skulle behandlas lika, men detta fick han inte uttrycka sig om eftersom han var jude. Han behandlades som ett djur - någon man bara kunde skrika och skälla på.
Löjtnant Kotler var för mig en feg och svag person som blåste upp sig. Den här bilden fick jag inte riktigt av honom i filmen då jag tycker att han framstod som modig och dominant. Han blåser upp sig, men den hans svaga sida fick jag inte se lika tydligt i filmen.
Herr Lizt var, precis som mamma, mycket tydligare beskriven i filmen. I boken var han ganska obetydlig för mig, men i filmen har han plötsligt en viktig roll. Han var bättre i filmen.
När får filmens Bruno veta sanningen? Han får aldrig veta hela sanningen, utan får bara ledtrådar som han inte förstår.
Beskriv miljön i filmen. Som nästan alltid blir miljön tydligare i filmer än i böcker eftersom man då ser en ”färdig” bild framför sig. När man läser målar man upp en egen bild i huvudet men den behöver inte vara tydlig eftersom det beror på hur bra något beskrivs i texten. Miljön utanför stängslet är finare än var jag har tänkt mig, och fulare än vad jag tänkt mig innanför stängslet. Detta gjorde kontrasterna ännu tydligare och förstärkte budskapet.
Utanför stängslet fanns det vacker lövskog, bäckar och olika växter. Solen som sken mellan grenarna gjorde skogen fridfull, en plats där det kändes tryggt. Innanför stängslet var det raka motsatsen. Där var det grått och inga växter utan bara grus.
Jämför filmens och bokens sätt att berätta. Fördelar och nackdelar med de olika versionerna. Boken är mer djupgående och tydlig än vad filmen är. Den innehåller mer detaljer, och läsaren får mer insikt i Brunos tankar och funderingar. Allt ses också utifrån Brunos perspektiv. Boken är bra för att den tar med mer detaljer och läsaren går inte miste om något. Dock kan jag sakna en tydliga bild av de andra personerna i boken.
Filmen berättar det viktigaste men hoppar över de djupare delarna. Man ser inte heller händelserna från Brunos perspektiv utan från många olika personer. detta tycker jag gör filmen bättre för på så sätt förstår man reaktioner och händelser bättre. Jag saknar mycket detaljer i filmen, mycket tycker jag att de borde ha tagit med. Jag skulle säga till folk som vill se den att de ska läsa boken först för detta gör det lättare att förstå sammanhanget.
I filmen har scener och repliker valts bort och ersatts av andra. Vilken effekt får det på helheten att vissa saker skildras på ett annat sätt än i boken. Jag kände mig ibland besviken på valet av repliker. Bokens version var mycket bättre och jag tycker att de borde att gjort manuset mer lik den. När nya repliker sätts in, eller när repliker sägs av andra personer än vad som står i boken blir jag förvirrad. Är det Bruno som säger något i boken så ska det vara Bruno som säger det i filmen också! Det han tänker gör att vi får en bild av honom, och den bilden ska speglas i filmen också.
Jag saknar scenen när Hitler kommer på middag. Den är viktig i boken, och att ta bort den i filmen kändes nästan som att ta bort taket på huset - det fattas något. Det är här man får möta mannen bakom det fruktansvärda och man ställer sig själv frågan: hur?
Jag hade också velat ha med löss-scenen, det hade gjort det hela mer verklig. Nu känns det fel.
Barndomen mäts i ljud, och lukter och synupplevelser tills förnuftets mörkertimme börjar växa. Varför inleder detta citat filmen? Vad betyder det? Vilket intryck gör det på dig? Jag tror att det sammanfattar hela filmen. Man väljer att börja med en ganska abstrakt beskrivning av historien, en beskrivning som samtidigt fångar tittaren. Det är inte förrän man har sett klart filmen som man verkligen förstår vilken betydelse meningen har.
Det första - Barndomen mäts i ljud, lukter och synupplevelser - betyder att man som liten får konkreta minnen från sin barndom och man kan bli tillbakakastad i minnet av en doft eller syn. Man kan också minnas känslan. ...tills förnuftets mörkertimme börjar växa tror jag handlar om att barn är väldigt förnuftiga och krånglar inte till saker, de förstår oftast mer än vad de kan uttrycka med ord. Så när barnet frågar den vuxne ”är du ledsen?” kanske den vuxne svarar ”nej, jag är bara trött”. Den känslan barnet uppfattade, och som kan ha varit sanningen, ”skrevs” om av den vuxne till något annat och det gör barn förvirrade. Bruno är mycket klok och kan läsa av situationer, men vuxna hjälper honom inte vidare och det gör att han aldrig får veta sanningen. Alltså, Bruno hade egentligen en känsla av vad det var, men vuxnas ovilja att berätta gör att han tappar den sanna känslan och hamnar i något sorts mörker. Det kan också syfta på nazismen som en mörk tid i historien. Människor kunde ana vad som egentligen pågick innanför murarna, samtidigt fick de andra förklaringar av tyskarna. Förnuftet hos människor, att man exempelvis inte ska utrota folkgrupper, ”försvann” och gjorde det möjligt för tyskarna att driva sitt krig. Hade människor protesterat hade det varit svårare att genomföra kriget. Genom att människor inte protesterade blev det en mörkerperiod som växte.
Fundera över tema och budskap i film respektive bok. Jag skulle nog vilja påstå att orden som inleder filmen är det största budskapet i både filmen och boken. Det sammanfattar hela historien. Det finns inte skrivet i boken men finns där om man läser mellan raderna. Ett annat budskap kan vara att man ska behandla människor så som man själv vill bli behandlad. Det är vad det handlar om när det gäller krig och orättvisor, man måste respektera varandra. Jag kan även tänka mig ett tredje budskap: belasta inte människor med mer än vad de klarar av. Det blir för mycket för mamma, Gretel, Bruno och även pappa tillslut. Ingen mår bra av att bo där och de glider mer och mer ifrån varandra.
Filmen har samma budskap som boken tycker jag, även om de framgår tydligare i boken. Detta beror på att boken är mer detaljrik. Ännu ett budskap kan vara att man ibland måste ta reda på sanningen själv, eftersom man ibland inte kan få reda på den genom andra.
Vem tycker du att filmen respektive boken vänder sig till? Är det samma målgrupp?
Boken klassificeras som en barnbok men filmen har femtonårsgräns. Vad anser du om det? Förklara. Boken tycker jag inte är en barnbok. Trots att man ser allt ifrån en liten pojkes perspektiv finns det så mycket hemskt och mörkt bakom. Boken är svår för barn att förstå, och när man väl förstår den så mår man bara dåligt. Trots det så känns det ändå lite som en barnbok eftersom att huvudpersonen är ett barn och man får följa en yngres tankar, som oftast inte alls är lik ens egna. På det planet kan nog ett barn känna igen sig lättare än en vuxen. Kanske är det lite för svårt beskrivet för ett barn.
Jag tycker att det är rätt att det är femtonårsgräns på filmen då den faktiskt blottar sanningen mycket mer än boken. I boken anar man, men i filmen framgår det tydligt. jag blir rädd när jag ser det, och då försöker jag se det från ett barns perspektiv. Vi som är äldre kan hantera det på ett annorlunda sätt, medan påverkas mycket starkare av det.
Läs recensionerna nedan, redogör för recensenternas åsikter, kommentera och jämför med dina egna åsikter. Jag håller helt och hållet med den första recensenten. Hon tycker att det är en välskriven bok som griper tag i läsaren. Det är inget för barn, säger hon. Hon har sammanfattat det perfekt!
Den här recensionen läste jag innan vi hade läst färdigt boken och hon avslöjar ju faktiskt slutet. Det förstörde mycket för mig, jag vill ju inte veta slutet innan! Det tycker jag var ett minus, hon kunde ha nämnt händelsen med andra ord och på så sätt inte avslöjat något, utan bara givit läsaren en anledning att läsa vidare.
Även den andra recensionen är bra skriven, även om jag inte tycker att den var lika bra som den första. Skillnaden är att den här recensenten tycker att det vore perfekt läsning till och med för åk 6. ”Kanske, kanske inte”, tänker jag. Man får inte reda på så mycket fakta om just andra världskriget, utan boken bygger på känslor, tankar och funderingar. Läsaren får också flera frågor som gnager sig fast i huvudet efteråt och det vet jag inte om sexor är kapabla att klara av att tolka. Kanske är de det, men jag tror inte att jag i den åldern hade förstått lika mycket som jag gör nu. Jag tycker dessutom att både filmen och boken var riktigt hemska och jag fick en klump i magen. Är man redo för en sådan stark bok när man bara är 12 år? Tveksamt.
Den första filmrecensenten är inte alls så imponerad av filmen. Hon tycker att den är alldeles för orealistisk. Hon menar också att det är synd att filmen är barnförbjuden då den främst vänder sig till barn. Där håller jag inte med henne, av samma anledning som jag har skrivit ovan. Sedan är film alltid film - saker händer som oftast inte skulle hända i verkligheten, allt ska verka så slumpmässigt och oväntat. Jag tror inte heller att Shmuel hade kunnat sitta där varje dag om det hade varit verklighet. Det var alldeles för strängt och övervakat för det.
Den andra recensenten ger filmen får full pott och nämner inget annat än positiva saker. Han tycker att den går rakt in i hjärtat och lämnar läsaren med de stora frågorna vilka man bär med sig långt efteråt. Jag gillade verkligen filmen jag också, men det krävs att man läser boken innan för att filmens budskap ska bli ännu tydligare. Jag håller med i allt han säger! Eftersom att han inte nämner något negativt kan jag inte hålla med om det.
Den sista recensenten ger även hon filmen bra betyg. Den är otroligt stark, sorglig och hjärtekrossande, säger hon. Hon menar också att det är svårt att peka ut en självklar målgrupp. Dock gör inte detta den mindre sevärd. Jag håller med henne också i allt hon säger. Jag tycker att filmen bör ha femtonårsgräns, men är samtidigt osäker på boken. Man får helt enkelt avgöra själv om man är redo, men något man ska veta är att den är stark och mycket hemsk.
Bokrecension:
Filmrecensioner:
http://www.svd.se/kultur/film/otack-upptackt-mitt-i-leken_2222083.svd#after-a
vad var känslor i filmen och boken?
SvaraRaderaVad grym du är på att skriva!!!
SvaraRadera