Pojken i randig pyjamas - en tidlös berättelse om förlorad oskuld och funnen vänskap

Pojken i randig pyjamas 

En tidlös berättelse om förlorad oskuld och funnen vänskap

Hur inleds filmen? Hur avslutas den? Tänk bilder. Filmen börjar med att Bruno och hans kompisar springer runt och leker flygplan. De har armarna rätt ut i luften och vaggar fram och tillbaka med kroppen samtidigt som de springer i full fart. Inledningen är mjuk och fridfull, något som gör filmen ännu värre. Att bygga upp den successivt gör upplevelsen ännu verkligare och som tittare berördes jag verkligen av uppbyggnaden av historien.

     Filmen slutar med att man ser en massa pyjamasar som hänger på krokar, detta är en lång och plågsam scen. Filmen lämnar som något sorts tomrum efter sig, och när eftertexterna rullar igång sitter man med en stor klump i halsen. Det var inget lyckligt slut, och det är just det som gör filmen så otroligt bra. De där ”...och så levde de lyckliga i alla sina dagar”-filmerna är vi trötta på nu, verkligheten är inte alltid så enkel. 

Hur skildras de olika personerna i filmen? Bruno, Gretel, pappa, mamma, farmor, Maria, Pavel, Löjtnant Kotler, Herr Lizt. Jag tycker att de har fått fram varje persons personlighet och egenskaper i filmen riktigt bra. Det stämmer bra in på min bild av dem utifrån vad jag har fått höra från boken. Dock tycker jag inte att Bruno och Gretel inte skildras lika bra i filmen som i boken, och detta är naturligtvis en besvikelse, Bruno är trots allt huvudpersonen. Bruno är naiv och nästan helt ovetande i boken, men i filmen får han reda på mycket mer. Han är fortfarande naiv men denna egenskap framgår inte alls lika tydligt i filmen. Bruno var för mig en energisk liten pojke, men i filmen känns han inte alls lika aktiv. Han känns inte passiv heller, men den där energin som jag tänkte mig att han hade i boken finns inte i filmen. 

     Pappan var precis så som jag tänkte mig honom. Han var bestämd och sträng och tydlig med vad han ville. Hans jobb var mycket viktigt för honom, trots att han ibland funderade på hur det påverkade familjesituationen. 

     Mamman fick man se mycket mer av i filmen, något som bara gjorde det lättare tycker jag. I boken kändes hon lite suddig och jag fick inte någon klar bild av henne. Nu när jag har sett filmen känns hon mer verklig. Hon var tydlig och rak med vad hon tyckte. Det var inte bra för barnen att bo på ett sådant ställe och det klargjorde hon för pappan. Hon verkade vara en modig kvinna som inte var rädd för att säga vad hon tyckte, åtminstone inte till pappan. Annars var hon ganska tillbakadragen, dels för att hon verkligen vantrivdes och dels för att det inte var bra att yttra sig för mycket om sina politiska åsikter, speciellt då hon inte alls gillade vad som pågick. 

     Farmor syntes inte mycket i filmen, och där måste jag säga att hon var mycket viktigare i boken. Där fick vi höra om hennes personlighet och intressen, något som nästan inte alls framgick i filmen. Farmor var en väldigt viktig person och hon kunde ha varit med mer i filmen. Hade jag inte läst boken innan så hade jag inte förstått så mycket om farmor, och det hade gjort historien mer osammanhängande. Den enda jag tydligt fick veta av farmor i filmen var att hon var emot pappans arbete och hon tyckte att det var mycket dåligt. Detta är ju hennes viktigaste åsikt, även i boken, men det hade inte skadat att förtydliga detta ännu mer i filmen. 

     Maria verkade mycket snällare i boken än i filmen och hennes och Brunos relation till varandra framgick inte lika tydligt i filmen. Dock tycker jag att hennes personlighet speglades bra i filmen - hon var tillbakadragen, hemlighetsfull och verkade allmänt rädd. 

     Pavel var för mig likadan i filmen som i boken. Han kändes skör och sårbar. Han kändes som en rättvis person, någon som var mån om att alla skulle behandlas lika, men detta fick han inte uttrycka sig om eftersom han var jude. Han behandlades som ett djur - någon man bara kunde skrika och skälla på. 

     Löjtnant Kotler var för mig en feg och svag person som blåste upp sig. Den här bilden fick jag inte riktigt av honom i filmen då jag tycker att han framstod som modig och dominant. Han blåser upp sig, men den hans svaga sida fick jag inte se lika tydligt i filmen. 

     Herr Lizt var, precis som mamma, mycket tydligare beskriven i filmen. I boken var han ganska obetydlig för mig, men i filmen har han plötsligt en viktig roll. Han var bättre i filmen.

När får filmens Bruno veta sanningen? Han får aldrig veta hela sanningen, utan får bara ledtrådar som han inte förstår. 

Beskriv miljön i filmen. Som nästan alltid blir miljön tydligare i filmer än i böcker eftersom man då ser en ”färdig” bild framför sig. När man läser målar man upp en egen bild i huvudet men den behöver inte vara tydlig eftersom det beror på hur bra något beskrivs i texten. Miljön utanför stängslet är finare än var jag har tänkt mig, och fulare än vad jag tänkt mig innanför stängslet. Detta gjorde kontrasterna ännu tydligare och förstärkte budskapet. 

     Utanför stängslet fanns det vacker lövskog, bäckar och olika växter. Solen som sken mellan grenarna gjorde skogen fridfull, en plats där det kändes tryggt. Innanför stängslet var det raka motsatsen. Där var det grått och inga växter utan bara grus. 

Jämför filmens och bokens sätt att berätta. Fördelar och nackdelar med de olika versionerna. Boken är mer djupgående och tydlig än vad filmen är. Den innehåller mer detaljer, och läsaren får mer insikt i Brunos tankar och funderingar. Allt ses också utifrån Brunos perspektiv. Boken är bra för att den tar med mer detaljer och läsaren går inte miste om något. Dock kan jag sakna en tydliga bild av de andra personerna i boken. 

     Filmen berättar det viktigaste men hoppar över de djupare delarna. Man ser inte heller händelserna från Brunos perspektiv utan från många olika personer. detta tycker jag gör filmen bättre för på så sätt förstår man reaktioner och händelser bättre. Jag saknar mycket detaljer i filmen, mycket tycker jag att de borde ha tagit med. Jag skulle säga till folk som vill se den att de ska läsa boken först för detta gör det lättare att förstå sammanhanget. 

I filmen har scener och repliker valts bort och ersatts av andra. Vilken effekt får det på helheten att vissa saker skildras på ett annat sätt än i boken. Jag kände mig ibland besviken på valet av repliker. Bokens version var mycket bättre och jag tycker att de borde att gjort manuset mer lik den. När nya repliker sätts in, eller när repliker sägs av andra personer än vad som står i boken blir jag förvirrad. Är det Bruno som säger något i boken så ska det vara Bruno som säger det i filmen också! Det han tänker gör att vi får en bild av honom, och den bilden ska speglas i filmen också.

     Jag saknar scenen när Hitler kommer på middag. Den är viktig i boken, och att ta bort den i filmen kändes nästan som att ta bort taket på huset - det fattas något. Det är här man får möta mannen bakom det fruktansvärda och man ställer sig själv frågan: hur?

     Jag hade också velat ha med löss-scenen, det hade gjort det hela mer verklig. Nu känns det fel.  

Barndomen mäts i ljud, och lukter och synupplevelser tills förnuftets mörkertimme börjar växa. Varför inleder detta citat filmen? Vad betyder det? Vilket intryck gör det på dig? Jag tror att det sammanfattar hela filmen. Man väljer att börja med en ganska abstrakt beskrivning av historien, en beskrivning som samtidigt fångar tittaren. Det är inte förrän man har sett klart filmen som man verkligen förstår vilken betydelse meningen har. 

     Det första - Barndomen mäts i ljud, lukter och synupplevelser - betyder att man som liten får konkreta minnen från sin barndom och man kan bli tillbakakastad i minnet av en doft eller syn. Man kan också minnas känslan. ...tills förnuftets mörkertimme börjar växa tror jag handlar om att barn är väldigt förnuftiga och krånglar inte till saker, de förstår oftast mer än vad de kan uttrycka med ord. Så när barnet frågar den vuxne ”är du ledsen?” kanske den vuxne svarar ”nej, jag är bara trött”. Den känslan barnet uppfattade, och som kan ha varit sanningen, ”skrevs” om av den vuxne till något annat och det gör barn förvirrade. Bruno är mycket klok och kan läsa av situationer, men vuxna hjälper honom inte vidare och det gör att han aldrig får veta sanningen. Alltså, Bruno hade egentligen en känsla av vad det var, men vuxnas ovilja att berätta gör att han tappar den sanna känslan och hamnar i något sorts mörker. Det kan också syfta på nazismen som en mörk tid i historien. Människor kunde ana vad som egentligen pågick innanför murarna, samtidigt fick de andra förklaringar av tyskarna. Förnuftet hos människor, att man exempelvis inte ska utrota folkgrupper, ”försvann” och gjorde det möjligt för tyskarna att driva sitt krig. Hade människor protesterat hade det varit svårare att genomföra kriget. Genom att människor inte protesterade blev det en mörkerperiod som växte.

Fundera över tema och budskap i film respektive bok. Jag skulle nog vilja påstå att orden som inleder filmen är det största budskapet i både filmen och boken. Det sammanfattar hela historien. Det finns inte skrivet i boken men finns där om man läser mellan raderna. Ett annat budskap kan vara att man ska behandla människor så som man själv vill bli behandlad. Det är vad det handlar om när det gäller krig och orättvisor, man måste respektera varandra. Jag kan även tänka mig ett tredje budskap: belasta inte människor med mer än vad de klarar av. Det blir för mycket för mamma, Gretel, Bruno och även pappa tillslut. Ingen mår bra av att bo där och de glider mer och mer ifrån varandra. 

     Filmen har samma budskap som boken tycker jag, även om de framgår tydligare i boken. Detta beror på att boken är mer detaljrik. Ännu ett budskap kan vara att man ibland måste ta reda på sanningen själv, eftersom man ibland inte kan få reda på den genom andra. 

Vem tycker du att filmen respektive boken vänder sig till? Är det samma målgrupp?

Boken klassificeras som en barnbok men filmen har femtonårsgräns. Vad anser du om det? Förklara. Boken tycker jag inte är en barnbok. Trots att man ser allt ifrån en liten pojkes perspektiv finns det så mycket hemskt och mörkt bakom. Boken är svår för barn att förstå, och när man väl förstår den så mår man bara dåligt. Trots det så känns det ändå lite som en barnbok eftersom att huvudpersonen är ett barn och man får följa en yngres tankar, som oftast inte alls är lik ens egna. På det planet kan nog ett barn känna igen sig lättare än en vuxen. Kanske är det lite för svårt beskrivet för ett barn.

     Jag tycker att det är rätt att det är femtonårsgräns på filmen då den faktiskt blottar sanningen mycket mer än boken. I boken anar man, men i filmen framgår det tydligt. jag blir rädd när jag ser det, och då försöker jag se det från ett barns perspektiv. Vi som är äldre kan hantera det på ett annorlunda sätt, medan påverkas mycket starkare av det.

Läs recensionerna nedan, redogör för recensenternas åsikter, kommentera och jämför med dina egna åsikter. Jag håller helt och hållet med den första recensenten. Hon tycker att det är en välskriven bok som griper tag i läsaren. Det är inget för barn, säger hon. Hon har sammanfattat det perfekt!

     Den här recensionen läste jag innan vi hade läst färdigt boken och hon avslöjar ju faktiskt slutet. Det förstörde mycket för mig, jag vill ju inte veta slutet innan! Det tycker jag var ett minus, hon kunde ha nämnt händelsen med andra ord och på så sätt inte avslöjat något, utan bara givit läsaren en anledning att läsa vidare. 

     Även den andra recensionen är bra skriven, även om jag inte tycker att den var lika bra som den första. Skillnaden är att den här recensenten tycker att det vore perfekt läsning till och med för åk 6. ”Kanske, kanske inte”, tänker jag. Man får inte reda på så mycket fakta om just andra världskriget, utan boken bygger på känslor, tankar och funderingar. Läsaren får också flera frågor som gnager sig fast i huvudet efteråt och det vet jag inte om sexor är kapabla att klara av att tolka. Kanske är de det, men jag tror inte att jag i den åldern hade förstått lika mycket som jag gör nu. Jag tycker dessutom att både filmen och boken var riktigt hemska och jag fick en klump i magen. Är man redo för en sådan stark bok när man bara är 12 år? Tveksamt.

Den första filmrecensenten är inte alls så imponerad av filmen. Hon tycker att den är alldeles för orealistisk. Hon menar också att det är synd att filmen är barnförbjuden då den främst vänder sig till barn. Där håller jag inte med henne, av samma anledning som jag har skrivit ovan. Sedan är film alltid film - saker händer som oftast inte skulle hända i verkligheten, allt ska verka så slumpmässigt och oväntat. Jag tror inte heller att Shmuel hade kunnat sitta där varje dag om det hade varit verklighet. Det var alldeles för strängt och övervakat för det.

     Den andra recensenten ger filmen får full pott och nämner inget annat än positiva saker. Han tycker att den går rakt in i hjärtat och lämnar läsaren med de stora frågorna vilka man bär med sig långt efteråt. Jag gillade verkligen filmen jag också, men det krävs att man läser boken innan för att filmens budskap ska bli ännu tydligare. Jag håller med i allt han säger! Eftersom att han inte nämner något negativt kan jag inte hålla med om det.

     Den sista recensenten ger även hon filmen bra betyg. Den är otroligt stark, sorglig och hjärtekrossande, säger hon. Hon menar också att det är svårt att peka ut en självklar målgrupp. Dock gör inte detta den mindre sevärd. Jag håller med henne också i allt hon säger. Jag tycker att filmen bör ha femtonårsgräns, men är samtidigt osäker på boken. Man får helt enkelt avgöra själv om man är redo, men något man ska veta är att den är stark och mycket hemsk. 

Bokrecension:

http://www.svd.se/kultur/litteratur/stark-skildring-fran-auschwitz_35495.svd

http://bokhora.se/2008/pojken-i-randig-pyjamas-john-boyne-2/

Filmrecensioner:

http://www.svd.se/kultur/film/otack-upptackt-mitt-i-leken_2222083.svd#after-a

http://www.tv4.se/1.774786/2008/12/18/pojken_i_randig_pyjamas_5_solar

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/recensioner/article11596656.ab

9/12-2011

Planering till det sista äventyret

Vad handlar han kapitlet om? Kapitlet handlar om att Bruno ska berätta för Shmuel att han ska åka hem till Berlin igen. De bestämmer sig för att leka en sista gång och planerar ett mycket farligt äventyr. Bruno ska ta på sig en randig pyjamas och krypa under stängslet för att leka med Shmuel. 

Resonera kring Brunos naivitet - varför förstår han inget? Bruno är inte gammal. Han målar upp en egen bild av verkligheten, en bild som inte ens är i närheten av sanningen. Ingen talar heller om för honom vad som pågår, åtminstone inte på ett sådant sätt så att Bruno kan förstå. Folk omkring honom ger ganska abstrakta beskrivningar. Bruno kan inte vända sig till Shmuel för han vet inte heller sanningen. I början tänkte jag att det var bra att de inte fick veta, detta hade bara gjort dem oroliga och rädda. Men nu när man vet vad som hände på grund av deras brist på kunskap om verkligheten, blir jag så frustrerad och arg på alla inblandade. Kunde de inte bara ha berättat?!

Slutet

Vad hände? Bruno tog på sig pyjamasen och kröp in till Shmuel på andra sidan stängslet. Inget var som han trodde, och stället var mycket otrevligt. Han fördes, tillsammans med de andra människorna i randiga pyjamasar in i ett rum och där de gasades ihjäl. Hela familjen letade efter honom förgäves och hoppades att han skulle komma tillbaka. Tillslut hittar de Brunos gamla kläder i en hög utanför stängslet och alla pusselbitar faller på plats. Den sorg som faller över familjen är obeskrivlig. 

Var det ett bra slut? Jag tycker att det var ett bra slut, även om det inte slutade lyckligt. Slutet är väldigt viktigt för boken och det är det som gör den så läsvärd och så otroligt viktig. Det är precis såhär jag vill att boken ska sluta, samtidigt som jag naturligtvis inte ville att det skulle sluta så tragiskt för Bruno.
     De sista raderna tycker jag däremot inte om. Det känns som att det inte följer den röda tråd som tidigare följt med genom hela boken. Jag hade hellre hört den sista meningen från pappans perspektiv, eller från mammans eller Gretels. Slutet saknar djup och känsla, något som jag tycker utmärker boken, och det är synd att inte fortsätta på det spåret. 

Hur reagerade pappa? Pappa blev helt förkrossad. Han betedde sig illa mot soldaterna vilket inte gjorde honom populär. Det är självklart väldigt svårt att sätta sig in i en sådan situation om man inte har upplevt den. Tankar och känslor som uppstår i dessa lägen är svårt för omvärlden att förstå.  

Är pappa en ond eller god människa? Förklara! Han är både och skulle jag vilja säga! Han vill gott egentligen, men hans handlingar är inte alltid goda. Mot familjen är han god - han tänker inte bara på sig själv utan försöker också se saker från Brunos, Gretels och mammas perspektiv för att sedan kunna fatta ett bra beslut. Han bryr sig om sina barn även om han nästan inte har någon tid alls för dem. Jag tror att han vill vara den goda människan som är omtyckt av alla, men till vilket pris? Kanske att han ändå någonstans inser att alla inte kommer tycka om honom, hur han än gör. 

     Han arbetar ju för Hitler vilket är en mycket ond gärning. Han är kommendant och styr över soldaterna, vilka han inte alltid behandlar bra. Han tycker att judar inte är något värda och låter dem dö. 

Hur kan sådana här saker hända tror du? Först och främst behövs det en mycket maktgalen person med som är så självupptagen att han gör allt för att hamna högst upp. Jag tror att det måste vara en man, eftersom de i rollen som ledare oftast är mycket mer skrämmande än vad kvinnor är. Det måste också vara en person som har mycket makt och starkt inflytande på människor, samt en person som låter övertygande i sina åsikter. Personen ska kunna få med ett helt folk, och då krävs det att man får full respekt från människorna. Personen måste ha tydliga rasåtskillnader och racistiska åsikter för att både skapa hat och beundran bland människorna. På så sätt blir det demonstrationer och uppståndelse som i sin tur kan leda till krig.
     Det behövs också ett land i obalans, ett land som inte har bra ekonomi eller välfärd. Landet ska vara i desperat behov av en ledare som kan föra landet vidare i utvecklingen. Det ska finnas olika sorters människor i landet - olika raser, fattiga, rika, handikappade och så vidare. Därefter ska människor rankas och värdesättas. 

     Och på allt detta behövs det också avundsjuka och fanatism. 

Andra tankar? Boken får 8 poäng av 10 möjliga!

6/12-2011

Mamma får som hon vill

I det här kapitlet får Bruno reda på att han, Gretel och mamma ska åka hem till Berlin igen. Pappa kan inte följa med på grund av sitt arbete, och Bruno tycker förstås att detta är tråkigt. Han vill att alla ska följa med så att de kan vara tillsammans. 

     Pappa tar in både Bruno och Gretel på sitt arbetsrum för att ta reda på hur dem upplever situationen när Bruno, utan att tänka, avslöjar att det finns flera hundra barn på andra sidan stängslet. Pappa blir mycket misstänksam och frågar Bruno hur han vet det. Bruno lyckas som vanligt rädda situationen och säger sanningen, dock inte hela. 

     I det här kapitlet blir det extra tydligt att Shmuel betyder väldigt mycket för Bruno. Ända sedan dem kom till Allt Svisch har Brunos enda önskan varit att få komma hem till Berlin igen. Nu är han tveksam. Han har äntligen funnit en anledning att stanna. Han har fått en kompis som betyder mer för honom än vad Karl, Daniel och Martin någonsin har gjort. Han blir med ens väldigt osäker. Vill han verkligen åka hem? 

Jag tror att han har blandade känslor kring det som har beslutats. Han vill åka hem till Berlin där han trivs, men Shmuel finns inte där. Han kan inte påverka beslutet och det gör situationen ännu mer olidlig. Den där osäkerheten smittar lite av sig, jag får själv beslutsångest. Känslan av att veta att om man väljer det ena så får man inte det andra är jobbig. Vad väljer man? Jag förstår precis hur Bruno känner. Sådana här situationer kan man råka ut för dagligen, fast då i lättare form. Det kan handla om att välja mellan godis och kakor... man får bara välja en men vill ha båda. Oavsett vad Bruno väljer som kommer han att sakna något. 

Nästa kapitel, ”Planering för det sista äventyret”, tror jag handlar om att Bruno kommer göra något dumt. Jag vet vad som kommer hända eftersom jag råkade läsa detta i en recension, men jag är inte säker på om det inträffar i nästa kapitel. Om det gör det är det fruktansvärt hemskt, men samtidigt så självklart. Det blir ett hemskt men ”bra” slut på boken. 

1/12-2011

Bruno tar till en nödlögn

Även i det här kapitlet gör Bruno jämförelser mellan sin egen och Shmuels tillvaro och finner likheter och orättvisor. Vad tänker du om det? Jag tänker att Bruno vet så lite i jämförelse med Shmuel. Shmuel har varit med om så mycket mer, eller åtminstone mer hemska saker än Bruno och kan därför se saker på ett annat sätt. Om Bruno hade vetat vad som egentligen försiggick bakom stängslet hade han kanske sett sitt egen tillvaro ur nya synvinklar. Nu har han inget att jämföra med eftersom han inte får veta sanningen och kan därmed inte dra några slutsatser. Han tycker det är orättvist att han inte får vara med och leka med alla pojkar, och det kan jag förstå! Han vet ju inte vad som egentligen händer så hur ska han då kunna förstå?

Beskriv mötet mellan Bruno och Gretel. Är syskonen bara dumma mot varandra och helt olika? Bruno sitter i sitt rum och läser när Gretel kommer in. Hon har tröttnat på att leka med sina dockor och bestämmer sig för att prata lite med Bruno. Bruno råkar nämna att han har en kompis som väntar på honom och som blir ledsen om han inte kommer, men inser snart att han har avslöjat för mycket. Gretel hör naturligtvis detta och försöker envetet få fram sanningen. Bruno räddar situationen i sista stund och drar till med en nödlögn - att det bara är en låtsaskompis. 

     Jag tycker inte alltid att de är dumma mot varandra. De kommer inte överens särskilt ofta, men det är ändå fyra år emellan dem. Båda vantrivs, och det förstör mycket i deras relation. I den här scenen pratar de faktiskt med varandra och för en konversation och den är faktiskt rätt livlig. De finner varandra på ett plan och det som att de för ett ögonblick tycker om varandra. Gretel har en tendens att alltid låta sarkastisk, men det är en fasad hon har. Bruno är lite mer av den ödmjuka typen. Jag tror att de är väldigt lika som personer på många sätt, och att det är därför som de ryker ihop. Man kan jämföra det med en magnet - lika poler stöter ifrån varandra medan olika poler dras till varandra. 

Något han inte skulle ha gjort

Vad syftar titeln på? Skulle Bruno ha kunnat agera annorlunda? Förklara. Titeln syftar på när Bruno möter på Shmuel i köket och löjtnant Kotler får se att Shmuel har ätit, dock mat han fick av Bruno. Kotler tror att han har stulit mat, men Shmuel förklarar försiktigt med tårar i ögonen att Bruno gav honom maten och att han är hans vän. Kotler vände sig förbluffad till Bruno och frågade om detta stämde. Bruno svarar att han aldrig har talat med pojken och att han inte känner honom. 

     Bruno kunde absolut ha agerat annorlunda. Han kunde ha sagt sanningen. Men jag förstår att han inte gjorde det även om det hade varit det rätta. Jag blir själv rädd för Kotler, och då får man tänka på att Bruno bara är nio år. Han kan inte stå emot en man som är så mycket äldre än vad han är. Kotler tilltalar alltid Bruno på ett hotfullt och hånfullt sätt, något som ju skrämmer Bruno. 

     Bruno ångrar sig efteråt och ber Shmuel om förlåtelse. Det är lätt att vara efterklok, vet jag av egna erfarenheter!

Sista meningen: Det var första gången de någonsin rört vid varandra.

Kommentera sista meningen. Vilka tankar, känslor, funderingar väcker den hos dig?

Är det en bra avslutningsmening på ett kapitel tycker du? Meningen är ännu ett steg i deras vänskap. Jag tycker att det är viktigt med närkontakt i en vänskap. Det kan vara ett handslag, en kram eller en klapp på axeln. Meningen talar om att de har hittat varandra på ännu ett plan. Den är så fin och så betydelsefull, men samtidigt så farlig. För varje dag som går kommer de närmare varandra, lär känna varandra bättre. Jag kan inte undgå att tänka på vad som skulle hända om de tas ifrån varandra. Om den relation de byggt upp plötsligt går i kras, hur kommer det påverka dem då? Jag ser en bild framför mig när jag läser meningen. De båda pojkarna sitter på varsin sida av stängslet och när de rör varandra glittrar det till i ögonen. De behöver inte säga något, ögonblicket är så perfekt. Det är nu den muntra musiken ska tona in. Vi ser först en bild av Shmuel, sen av Bruno, och båda ler. Jag får en glädjeknorr i magen, och kan relatera till egna erfarenheter. Känslan av att man passar ihop med någon är underbar.

     Jag tycker absolut att det är en bra mening på ett kapitel. Den säger mycket, men får samtidigt lyssnaren/läsaren att vilja veta mer. Nu vill jag veta vad som kommer härnäst!

29/11-2011

Vinflaskan

1. Kommentera de båda citaten nedan. På vilket sätt är de viktiga för berättelsen? Vilka tankar väcker de hos dig? Vad tycker du om de olika repliker som yttras? Förklara!

   ”Nej”, sa Maria och skakade på huvudet. ”Nej, han är inte någon doktor. Han är uppassare”

   ”Jag visste det”, sa Bruno och kände sig mycket belåten. ”Men varför ljög han för mig i så fall? Det är så konstigt.”

   ”Pavel är inte doktor längre, Bruno”, sa Maria stilla. ”Men han var doktor förut”. I ett tidigare liv. Innan han kom hit.”

(.....) ”Jag förstår inte”, sa han.

    ”Det är det många av oss som inte gör”, sa Maria.

   ”Det finns inga goda soldater”, sa Shmuel.

   ”Det är klart att det gör”, sa Bruno.

   ”Vem då?”

   ”Ja, pappa till exempel”, sa Bruno. ”Det är därför han har en så imponerande uniform, och alla kallar honom för kommendant och gör allt han säger åt dem. Furien har stora planer för honom eftersom han är en så god soldat”

Det som är så speciellt med Bruno är att han är så klok och har så mycket tankar. Han klurar ut saker som inte andra gör, men han avhålls hela tiden från sanningen vilket gör att det blir svårt för honom att förstå sammanhanget. Pavel är ett litet mysterium för Bruno som inte riktigt vet var han har honom. Dessutom talar Maria till honom på ett sätt som gör att Bruno inte förstå vad hon menar, vilket ju är hennes avsikt. Hon avslöjar en del, men på ett sätt som är svårt för Bruno att tolka. Trots det så förstår han att det är något som han inte vet. Det här stycket tycker jag har stor betydelse för Brunos tänkande kring det som händer. Framförallt Marias sista mening får Bruno att kanske mest undrar vad pappa och resten av familjen egentligen gör.

     Det andra stycket får Bruno att mest reflektera kring sin pappas roll. Han tror starkt på att pappa gör gott för landet och för människorna - vilket ju är självklart eftersom detta är vad han har fått berättat för sig. Shmuel är viktig för Bruno och ger honom en hel del tankeställare. Han får Bruno att ser saker från andra perspektiv, något som är viktigt för honom i hans jakt på sanningen. Han inser nog inte detta, men som lyssnare/läsare kan man förstå att Bruno påverkas. Trots att han står fast vid att pappa visst är en god soldat så kan han inte låta bli att känna osäkerheten krypa fram innerst inne. Är pappa verkligen en god soldat? 

2. Berätta om middagen med Löjtnant Kotler. Vad får vi veta om Kotler och hans bakgrund? Hur reagerar pappan och mamman på det? Varför tror du att Kotler behandlar Pavel så illa? Löjtnant Kotler är bjuden på middag hos familjen och stämningen är onekligen väldigt spänd. Jag hade då inte velat vara med vi den middagen. Kotler verkar vara en väldigt ynklig och rädd man inåt men uppblåst och stöddig utåt. Han berättar att han inte har haft kontakt med sin pappa sen han flyttade till Schweiz 1938, ett år innan kriget bröt ut. Man anar att detta är ett ämne han inte gärna pratar om och han försöker undvika de mest djupgående frågorna. Det känns också som att han gömmer något. Brunos mamma verkar inte tycka att situationen är särskilt konstig men är tydlig med vad hon tycker och tänker. Samtidigt har hon en viss förståelse eftersom hon kanske kan relatera till egna erfarenheter. Hon är också inblandad i kriget och är dessutom gift med en soldat så jag tänker att hon nog har fått göra ett och annat val i livet, och kan därmed känna igen sig i Kotlers situation, även om deras val inte har handlat om samma sak. Brunos pappa är däremot inte så trevlig i sitt sätt att framföra frågor och åsikter. Han skrämmer Kotler. Jag tror att han vet en del om Kotler pappa, kanske sitter han till och med i rummet. Jag får nämligen en känsla av att Pavel och Kotler hör ihop på något sätt. Det jag direkt tänker på är att Pavel faktiskt är Kotlers pappa, men jag kan själv tycka att det låter lite väl ”enkelt”. Om det nu är såhär så kan jag tänka att Kotler känner sig sviken och bortglömd. Han är arg och besviken på sin pappa och måste få ut sin frustration. Om Pavel inte är hans pappa tror jag att han på något sätt är relaterad till löjtnant Kotler. 

3. Vilka viktiga insikter får Bruno i det här kapitlet? Kommer dessa insikter att förändra honom tror du? Han blir ännu mer fundersam över vad pappa egentligen gör och förvånas över hur pappa kan behandla människor på det sättet. Han inser att pappa inte är en så god soldat, trots allt. När ingen därefter reagerar på Kotlers anfall mot Pavel blir Bruno rädd, och detta var nog egentligen inget som små barnögon skulle se. Bruno är som sagt en klok liten pojke så allt som sägs tar han till sig och tolkar på sitt sätt, vilket inte alltid blir rätt som vi har fått bevis på många gånger. Han vet inte varför Kotler behandlade Pavel som han gjorde, men från hans perspektiv ser det nog ut som om Pavel har gjort något dumt. Jag tror dock inte att dessa insikter kommer att förändra honom som person, men definitivt hans sätt att se på saker. 

4. Jämför stämningen i det här kapitlet med de tidigare. Tycker du att det är någon skillnad? Vilken i så fall? Till skillnad från andra kapitel var det här kapitlet väldigt spänt och inte alls trevligt. Stämningen var riktigt jobbig, något som jag inte har upplevt på samma sätt i andra kapitel. Som lyssnare/läsare påverkas man och kan inte riktigt slappna av. Jag levde mig in i boken såpass att det kändes som att jag var där. Jag ville bara därifrån och så tror jag att alla vid middagsbordet också kände. 

25/11-11

 Furien

1. Hur är relationerna i familjen? Jämför med egna erfarenheter. Jag tycker att det verkar som om Bruno och Gretel har en närmare relation till sin mamma än till sin pappa. Pappan kanske egentligen vill ha mer tid för sina barn men hans jobb tar upp så mycket tid. Bruno är tydlig med att han vantrivs, Gretel försöker passa in och trivas men gör egentligen inte det. Kanske är det därför hon tar ut sin frustration på Bruno, något som gör att de glider ifrån varandra allt mer. Mamman och pappan delar inte åsikt om problemet som uppstår, utan det blir en hel del diskussioner. Detta påverkar både Bruno och Gretel negativt, de får inte riktigt samma relation till sina föräldrar som hemma i Berlin. Alla verkar mer eller mindre vantrivas så familjesituationen är skärrad.
        Jag vet av egna erfarenheter att när man sätts i en situation man inte vill sitta i blir man tillbakadragen och vill inte visa sin oro för någon annan. Trots det så märker man på människor om de vantrivs och det smittar av sig. Situationen blir jobbig och man dras  ifrån varandra. 
2. Vilket intryck får du av Furien? Han verkar vara en förskräcklig människa som inte har någon som helst respekt för andra människor. En mycket egoistisk typ som är maktgalen och dominant. Detta märker man ju också på familjens reaktion. De är rädda för honom.

 Shmuel funderar ut ett svar på Brunos fråga

1. Vilka likheter finns det mellan de två pojkarna? Förutom att de är födda samma år och samma dag så verkar det som om de ser på saken ganska lika. Båda uppmärksammar att något händer och kan förstå att det är fel, trots att de inte vet vad. De ser lika ut utseendemässigt på den bild jag målar upp i huvudet, och de verkar även ha lika personligheter. Bruno är kreativ och det tror jag att Shmuel också är, om han har möjlighet. Shmuel visar att han vantrivs liksom Bruno. 
2. Bruno förundras över orättvisorna. Vad tycker han är orättvist? Att han inte får vara med och leka med alla barn på andra sidan stängslet.
3. Hur tror du Shmuel ser på orättvisorna? Han förstår att Bruno får mat och tycker att det är orättvist att han inte får det. Han tycker även att det är orättvist att han ska tvingas bo i en barack och skiljas från sin familj. Han är frustrerad men vet inte vad han ska göra åt det. 

Tisdag 22 november

Bruno minns sitt intresse för upptäcktsfärder 

1. Vad är det viktigaste som händer i kapitlet? Bruno får en lärare som ska lära honom geografi och historia.
2. Beskriv herr Liszt. Herr Liszt är en man som verkligen intresserar sig för sitt ämne. Han tycker om att lära ut och är väldigt bestämd i sin undervisning. Han vet vad han tycker och är inte rädd för att framföra sina åsikter.

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

1. Beskriv mötet mellan Bruno och Shmuel. Bruno är ute på upptäcktsfärd när han får syn på en liten pojke. Han bestämmer sig för att försiktigt börja prata med pojken och inser snart att de har en hel del gemensamt. Båda blir förtjusta i varandra och man märker att de på sätt och vis är ganska lika. 
2. Hur närmar de sig varandra? Bruno börjar ta kontakt och väljer att börja med att berätta lite om sig själv och vad han vill bli. Sedan hänger Shmuel på och de inleder en intressant konversation. Båda två känner att de inte vill vara framfusiga, utan börjar konversationen lugnt och lär känna varandra i lugn takt.
3. Hur uppfattar Bruno Shmuel? Bruno tycker om Shmuel och tycker att han verkar vara en rolig kompis. Han kan kanske också se lite av sig själv i Shmuel vilket gör att han trivs i hans sällskap. 
4. Vad gör de för häpnadsväckande upptäckt? De är födda på samma dag, samma år! 15 april 1934.
5. Vad pratar de om? Om Brunos dröm om att bli upptäcktsresande, om när de är födda och om sina respektive länder.
6. Hur beskriver de sina respektive länder? Bruno tycker att Tyskland är bäst, och är ganska tydlig med detta. Han har egentligen ingen bra förklaring till varför Tyskland är bäst. Shmuel är lite mer ”ödmjuk” och framför bra anledningar till varför Polen är bra. Han säger att människorna är trevliga mot varandra, och det är aldrig bråk.
7. Vad tror du att Schmuel kommer svara på Brunos sista fråga? Att de är fångar och måste jobba åt Hitler. Jag tror inte att han vet så mycket mer.

Pojken i randig pyjamas

Pojken i randig pyjamas

Jag älskar boken, verkligen älskar den. Oftast brukar man behöva läsa en bit av boken för att komma in i den riktigt och verkligen känna att den är bra, men med den här boken är det kärlek vid första ögonkastet. Den är så fin och så välskriven, men samtidigt lite humoristisk och skämtsam. Det gör mig ledsen att tänka på vad som antagligen kommer hända och i och med att boken känns så verklig så tror jag att jag kommer fälla en och annan tår. Jag känner mig nära karaktärerna, de beskrivs väldigt bra. Jag kan direkt säga att jag kommer älska den här boken. 

     Jag tror att han ser att han koncentrationslägret utanför och hur människor behandlas illa.

10/11-2011 - Hur mamma tog åt sig äran för något hon inte hade gjort

1) Förklara orden i fetstil och skriv ner så många synonymer som möjligt.

1. Insisterade - påpekade, hävdade, envisade

2. Elegant - fin, tjusig, snofsig, stilig, stilfull, snygg

3. Hätskt - hatfyllt, elakt, hämndlystet, ilsket

4. Ymnigt - rikligt, överflödigt, fylligt, kopiöst, väldigt

2) Sammanfatta med fem meningar vad kapitlet handlar om.

Bruno bestämmer sig för att bygga en gunga i trädgården. 

Han använder sig av ett bildäck och ett rep

Han ramlar av gungan och slår sig ganska illa och börjar blöda på knät

Pavel, som egentligen är läkare, hjälper honom med såret på knät

Mamma får reda på detta och bestämmer sig för att skydda Pavel genom att säga att det var hon som hjälpte Bruno med såret.

3) Beskriv Löjtnant Kotler.

Löjtnant Kotler verkar vara en översittare. Det verkar som om han tycker att Bruno är löjlig, någon man inte behöver lyssna på. Jag fick inte en så klar bild av honom, han verkade väldigt stängd och isolerad. 

4) Beskriv Pavel.

Pavel är familjens ”uppassare”. Han verkar vara en mycket god man som är omtyckt av familjen. Han har lätt att anpassa sig och finns till hjälp när det behövs. Han drömmer om att arbeta som läkare, men har inte möjlighet till detta och det verkar som om det kväver honom en aning. Han känns som en person som man kan vända sig till om det skulle vara något, och han skulle hålla tyst om det.

5) Förklara titeln på kapitlet.

Titeln ”Hur mamma tog åt sig äran för något som hon inte hade gjort” bygger på hur Bruno ser det. Han tror att mamma vill få beröm för att ha tvättat såret, och anser detta som egoistiskt. När man är så liten som Bruno är kan det vara svårt att skilja på vad som är rätt och fel i olika situationer, åtminstone om det inte är självklart. Han tolkar då situationen precis som den är, men förstår inte att mamma faktiskt räddar Pavel från att hamna i knipa.

11/11-2011 - Varför farmor rusade därifrån

Berlin,  20 oktober 1942

Käre Bruno,

Tack för ditt brev, det gläder mig att höra ifrån dig då det var så längesedan jag fick prata med dig ordentligt. Här i Berlin är inget som det brukar, dels för att du och din familj inte längre finns nära, dels för att landet är i obalans. Varje dag är en plåga och jag önskar inget annat än att allt ska återgå till sin ordning igen.

     Det som hände på julafton har inget att göra med dig, käre Bruno. Jag är oerhört besviken på din far vilket förklarar min reaktion. Jag vill inte klandra honom, mest klandrar jag mig själv för att jag har uppfostrat honom på detta sätt. Det som redan är gjort kan aldrig bli ogjort men jag hoppades att han skulle förstå vad han orsakar för problem, inte minst för familjen. Det gör mig så ledsen att du vantrivs samtidigt som jag inte kan tänka mig något annat. Vi lever i en obalanserad och grym värld, Bruno, där människor far illa och behandlas orättvist hela tiden. Det går inte att undvika. Det finns saker som du ännu är för ung för att förstå. 

     Även om jag så innerligt hoppas att ni snart flyttar tillbaka hit, så kan jag inte undgå att tänka på det värsta. Jag vet att du också hoppas, men jag tror tyvärr att inget kommer bli bättre inom den snaraste framtid. Varje dag tänker jag på dig, er alla, och det gör mig så ont att se hur ni påverkas av det här. Det jag kommer skriva nu vill jag att du läser ordentligt. 

     I världen finns det människor av alla olika slag. Världen har bestämt sig för att ranka dessa efter varje individs värde. Detta är fel, Bruno. Alla är vi lika mycket värda, ingen är viktigare än någon annan. Lova mig att alltid ha detta i åtanke genom livet. Behandla människor med respekt och kom ihåg att främlingar är vänner du inte lärt känna ännu. 

     Jag hoppas att vi ses snart. Jag saknar dig så att det gör ont, och det vet jag att farfar också gör. Hälsa Gretel så gott och ta hand om dig. 

De vänligaste hälsningar 

Farmor